Elvira Nicolina

Det är svårt att förstå att jag faktiskt är här nu... Resan igår gick bra, dock lite lång tråkigt måste jag säga. Men skönt var det att få flyga direkt från Norrköping och slippa att krångla med buss eller tåg flera timmar innan. Lördag eftermiddag spenderade jag hemma hos min kära Maribel, vi åt gratinerade natchos, drack läsk och bara satt och pratade till sent in på natten. Vi lyckades faktiskt ignorera det faktum att jag faktiskt skulle flytta morgonen efter. Ett tag där glömde jag nästa bort det helt, och det kändes som att det var vilken normal kväll som helst då vi skulle gå och lägga oss och vakna upp morgonen efter, dricka kaffe och fortsätta våra djupa samtal in på frukosten innan jag tog spårvagnen hem igen. Men så var det inte. Taxin kom och hämtade mig kl 08.00 och att säga hejdå till min Loca var inte det lättaste. Jag har skrivit det tidigare och jag vet att det inte är hejdå för alltid men det gör det inte lättare för det, jag blir tårögd nu när jag skriver om det och måste börja tänka på det igen. Flyget gick 10.00 så jag var framme i Alanya ca 18.00 (efter 2 timmars transfer också) lokal tid.