Elvira Nicolina

Var inne på detta med distans förhållande igår om hur svårt det kan vara ibland för att man saknar varandra så otroligt mycket. Men det svåraste av allt är nog kommunikationen. När känslorna och saknaden är så starka att det gör ont och man samtidigt då ska kunna kommunicera om vardagliga saker är det lätt att det blir missförstånd. Jag pratar med Mr M flera gånger om dagen i alla olika typer av sociala medier och chatt / samtals appar. Men trotts alla dessa timmar i videosamtal så kan inte det dämpa saknaden efter att få krama om varandra. Minsta lilla detalj om någonting som egentligen bara skulle varit en bagatell kan blossa upp till någonting onödigt stort. Det är så viktigt med kommunikation och ärlighet i ett distansförhållanden. Det är det självklart i alla typer av förhållanden men i ett förhållande på distans är det verkligen A och O. Jag är otroligt tacksam över att både jag och Mr M är så fast beslutna över att vi ska få detta att fungera , att vi ska leva tillsammans resten av våra liv, för hade vi inte båda känt oss så starka i det vet jag inte om detta hade gått vägen överhuvud taget. Trotts att vi har våra nackdelar på olika håll jobbar vi tillsammans som ett team och det tanke sättet att vi är "Jag" och "Du" finns inte längre. Utan det är VI, och VI kommer alltid slåss TILLSAMMANS för OSS. Han är min andra halva, han är min framtida man och pappan till mina framtida barn. Han gör mig till en bättre människa och jag likaså för honom. Jag är verkligen så tacksam att gud fört oss samman.